Här på farmen har vi en hel del grisar som vi nämnt tidigare. Tjejgrisarna bor i ett grishus för sig och killgrisarna bor i ett annat en bit därifrån. För att grisarna ska bli dräktiga måste de ha en viss temperatur, men den temperaturen har grisarna ej uppnått och därför har man ej blandat hane och hona under de senaste fem månaderna. Många djur på farmen och därbland grisarna har mått väldigt dåligt under en period, djur har dött, blivit sjuka och inte kunnat skaffa barn som tidigare utan anledning. Därför har alla på farmen bett väldigt mycket över djuren senaste tiden. Sherry, som jobbar mycket med djuren här på farmen har sedan vi kom pratat om att vi måste ”speak life into these animals”. För ungefär 2-3 veckor sedan var hon nere och bad speciellt för grisarna och att de skulle fyllas med liv. Ungefär en vecka senare började de misstänka att grisarna, alla 3 honorna var dräktiga, men vågade ändå inte riktigt tro på det. Men efter någon dag konstaterade de att så var fallet. Alla 3, var dräktiga utan att ha träffat någon hane. Och kanske tvekar du nu och tänker att de måste ha hoppat in i varandras hus, men det går verkligen inte, det är omöjligt. När de konstaterat att grisarna faktiskt var dräktiga så beräknade man att det var 2-3veckor kvar tills de skulle födas, men redan dagen efter kom första kullen med 9 små griskultingar och efter ytterligare 2 dagar senare kom nästa och även denna gången 9 stycken småttingar. Det spännande i detta är att grisar är dräktiga exakt 3månader, 3 veckor och 3 dagar. Men för grisarna på farmen tog det en helg för första grismamman. En helg+2 dagar för den andra grismamman och senare under veckan födde också den tredje grismamman en kull.

Men hur ballt är inte detta?!?! Snacka om att fylla grisarna med liv. Och det är inte en slump att det var just grisarna, de är den viktigaste delen av farmen ekonomiskt.

Vi har även varit med och bett för en sjuk ko, Flower. När vi kom hit hade hon legat ner i 2 veckor utan att kunnat resa på sig, men efter att vi bett och hjälpt henne att ställa sig upp (ja, vi bar en ko!) så har även hon har piggnat till och springer nu runt i hagen och äter gräs med de andra kossorna.

Detta är inte riktigt vad vi är vana vid hemifrån Sverige. Vi frågade våra vänner här nere om de tror att det sker mer under i Afrika än i Europa och de svarade ja. När vi blir sjuka går vi till doktorn, när vår bil går sönder åker vi till verkstaden, här är inte det en självklarhet utan allt de har är Gud.

Ett amen på detta va?

Vi börjar komma in i rutiner här nere nu och för varje dag som går så känns Swaziland allt mer som hemma, en skön känsla. Vi är dock ganska slutkörda, vi har haft 2 riktigt fullproppade veckor från tidiga morgnar till sena kvällar, men oj vad vi får uppleva. Under veckan(mån-fre) som gått har vi hunnit med Pre-Schoolbesök, sjukhusbesök, besök på Men’s Center och Women’s Center, vi har haft Soaking-möte i kyrkan, haft bibelskola med våra handledare Jim och Melissa, skrivit prov, studerat, arbetat med jordbruket- denna gången var det en ny åker som skulle grävas och gödslas med kaninbajs. Under tisdagen var vi med The Luke Commission igen, de är ute på fältet varje måndag och onsdag, men varje tisdag och torsdag arbetar de med att förbereda fältdagarna. Så i tisdags var vi där och fick se den sidan av arbetet. Då bres det mackor, packas mediciner, packas om i alla lastbilar, de desinfekterar alla sjukhusverktyg, tvättar bilar osv. osv. De gör ett fantastiskt arbete! I fredags hade vi också en liten specialdag, vi hoppade in i vår minibuss som vi åker både hit och dit i, för att åka till en väldigt öde plats, Matsetsa, nära gränsen till Moçambique, där träffade vi en pastor och hans familj som har startat ett ny församling inom TC. Han var en väldigt inspirerande person, en före detta bankman som Gud kallade till att starta detta arbete, från banken erbjöd de att dubbla hans lön om han stannade men han lyssnade på Gud och gick den väg som han hade planerat för honom även om det vissa dagar är så tungt så att han inte vet vart han ska ta vägen. Vi hjälpte honom med att gräva, först var det ett rör som skulle grävas ner, sen var det ett ca. 3X2 kvadratmeter och 1 meter djupt hål som skulle grävas för att användas i dräneringssyfte. Sist men inte minst så började vi bygga grunden på ett nytt grishus, så vi göt cement och nu snackar vi inte cementblandare utan spadar. Ytterligare en vecka går mot sitt slut och nästa vecka börjar vi med ledig måndag, välbehövligt och skönt. Sen får vi se vad den har att erbjuda för nya utmaningar och upplevelser :) 

I lördags satte vi oss tidigt i vår lilla minibuss för att ta en dagstur till Sydafrika och Nelspruit. Främsta anledningen var att vi måste ut ur landet och över gränsen för att vårt visum bara räcker en månad åt gången och nu har vi snart varit här i en månad. Oj vad tiden går fort. Resan till Nelspruit tar ungefär 3 timmar. Väl framme besökte vi 2 köpcentrum, Ilonga och River Side. Vi tyckte att det var väldigt skönt att komma ifrån ”Afrika” och se saker som väldigt mycket liknar livet hemma i Sverige. Butiker var inte det ända vi kände igen hemifrån, vi träffade även Ante, som gör sin praktik där och Jakob som var på besök. Det var så roligt att träffa dem, prata, äta glass och bara gå runt och umgås, det gav oss massa ny energi. Adam som tillhör samma team som Ante, fick vi dock inte träffa, han låg hemma i sängen och var sjuk. Adam, vi saknade dig, hoppas du mår bättre!!

Innan vi lämnade Nelspruit åkte vi till SPAR, en mataffär som har diverse produkter från Amerika. Där köpte vi på oss både det ena och det andra.

Kvällen avslutades på en mysig restaurang uppe bland bergen i Swaziland, tillsammans med hela vårt team och våra handledare.