Älskade ungar
Nu är jag pigg igen, det blev ett kärt återseende med ungarna, jag har saknat dem..
Mahal Kita - Jag Älskar Dej
Tröst och hopp i brevformat
Innan jag åkte från Sverige fick jag tre brev av Rebecka som jag skulle öppna vid olika situationer. Fortfarande är alla igenklistrade, men jag tror verkligen att de kommer att ge hopp och tröst för olika dagar. Så tack, du är fin!
Det är väldigt mycket känslor här, topparna högre och dalarna djupare. Mycket lycka och mycket tråkigheter, mer levande helt enkelt.
Livet är inte alltid på topp
I lördags var livet på topp, vi firade missionens 30års jubileum. Finfixat, dans med nyfunna vänner och chokladfontän!
Idag är livet mindre på topp, jag har gått och blivit sjuk och legat och tittat upp i taket hela dagen.. Fortsätter nog så även imon och därmed ställs min och Jossans utflykt som skulle varat fram tills söndag in. Lite deppig men det går nog över tills jag gifter mig!
Förberedelser
Idag har vi testat många olika yrken, florist, sömmerska och tavelupphängare.
Igår var vi dessutom engelskatolkar.
Ja mycket ska man testa på, vi får se vad vi ska vara imon! Då blir det iallafall fest, missionen fyller 30år, därav allt fix.
Godisgrisen talar
Fick denna goding från mitt kära jobb som jag minsann saknar.
Svenskt godis smakar aldrig bättre än på andra sidan jorden.
Festlig dag
Igår hade vi invigning av barnbyn, över 30 svenskar som sponsrat projektet är på plats. Sång, tårta, bandklippning och allt som en invigning innehåller.
Häftigt att få vara med och se hur en dröm blivit verklighet!
Från första dagen, tills idag
Förberedelser
Här fixas det minsann, på onsdag kommer massa människor från Sverige som bidrar ekonomiskt till organisationen. Och på lördag ska vi ha 30årsjubileum och inviga barnbyn, så då blir det party! Men först måste det bli fint, så idag har alla, liten som stor, städat och fixat! Jag och J har putsat fönster i mängder och pysslat lite dekoration till barnens lekhuset.
Välkommen till kändislivet
Denna lediga helg har vi varvat promenader på bakgator, med häng på poolkanten med en bok i högsta hugg och att besöka marknader och konstiga affärer.
Sedan vi kom hit har vi inte sett en enda "vit" person förutom våra svenska handledare och ett tyskt missionärspar, därav är vi ganska udda. Det gillar folk och så fort vi går ut på gatan, skriker de åt oss, tittar, pekar, vänder sig om, pratar osv osv.
Idag vid poolen blev vi tillfrågade minst 10 gånger av olika människor om de kunde ta kort tillsammans med oss. Ibland skrattar vi, och ibland har vi nära till gråt och vill bara kunna gå som vanligt på en gata. Men men välkommen till kändislivet!
Äta bör man annars dör man
Och det gör vi, äter alltså!
Som ni ser åt vi härromdagen en lila kaka, den kostade 1kr, allt har ett pris och denna var billig, men ändå inte värd 1kr, då kan ni gissa hur den smakade!
Vi har även hittat våra älskade cheezballs, dyrare men värt varenda krona.
Varje dag äter vi ris, oftast med kyckling eller kött eller något vi inte vet vad det är och det kanske är lika tur det!
Nu ska vi också äta strax, hamburgare blir det idag. Nu kanske ni tror att vi inte gör annat än äter men jo, ibland!
Var är jag?
Ja det kan man ju fråga sig, men jag är ju iallafall på Filippinerna, närmre bestämt i deras huvudstad Manila. (Det var inte här tyfonen Yolanda drog in)
Här bor vi på vad som kan kännas som the top of the world! Centret vi bor på heter Skandinaviska Barnmissionen o ligger på ett berg, det är bara att ta den långa trappan upp på toppen så kan man beskåda både höga berg o soluppgång!
Här bor också ungefär 30 föräldralösa barn, dem hittar vi på tokigheter med nästan varje dag. De kallar mig för Ate Stina, ungefär som storasyster Stina, tänk vad fantastiskt med så många goa syskon.
Ledig dag
Snart en vecka i det nya landet, med nytt folk o nya rutiner.
Denna veckan har vi gjort mycket, sett mycket o lärt oss om livet o vardagen här på Fille.
Så idag tog vi en välförtjänt ledig dag o gick till en resort längre ner på vår gata. Vi svettades i kapp o njöt av att badvakter gick o köpte iskall cola åt oss.
Så ja vi har inte mycket att klaga på!
Filippinerna
När man har åkt till andra sidan jorden och den platsen blir hemma.
När man varje dag ser o gör saker som man aldrig sett o gjort innan.
Och när alla frågar hur man mår och vad man gör, då känner man hur lusten efter att skriva av sig och visa upp hur en vardag full med orättvisor, genuin glädje, hopplöshet och äventyr ser ut låångt bort från Sverige.
Så här är Filippinerna och här är jag, med en bästa vän och här tänkte vi stanna för ett tag...
