Livet här nere kan låta väldigt lätt och härligt, vi leker med underbara barn, upplever häftiga saker i en ny kultur och njuter av att solen skiner på oss varje dag. Och det är sant.

Men det är också väldigt jobbigt.. 

Någonting inom mig drömmer om att jag ska rädda världen. Att alla ska ha ett hem, mat på bordet, kläder att ta på sig och någon som ger dem pussar och kramar. Det ska inte vara krig, ingen ska behöva vara rädd. Och inget barn ska aldrig någonsin behöva bli sexuellt utnyttjad. 

Men jag kommer inte rädda världen. Tyvärr. Troligtvis kommer jag åka härifrån utan att ha räddat ett ända liv. Tyvärr. 

Ibland vill jag bara ge upp, åka hem till Sverige igen för det känns som om det är så många man vill hjälpa, så mycket man vill göra så man vet inte ens var man ska börja. Och om det ens kommer att märkas. Jag kan inte ta med alla barn till Sverige och jag kan inte tömma mitt redan glesa bankkonto. 

Men tills jag åker hem ska jag pussa och krama barnen så mycket jag bara kan, få dem att skratta tills de får ont i magen, och försöka lära dem att drömma om att allt är möjligt och att världen kan bli bättre. Så de och jag och kanske du kan rädda världen tillsammans!